Jag citerar några iakttagelser från Aldous Huxley, ang. normaliseringsperspektivet. Detta kommer jag att återkomma till längre fram. Hur många gånger fick man inte höra under sin uppväxt: "Var normal!". Utredning av fenomenenet följer. Jag tar tacksamt emot tips på detta ärende.
Ur Framtidens värld av Aldous Huxley (författare till Du sköna nya värld) :
"Mentalsjukdomarnas verkligt hopplösa offer finner man bland dem, som förefaller vara mest normala. 'Många av dem är normala därför att de så väl anpassat sig till vårt sätt att leva, därför att den mänskliga rösten hos dem tystats så tidigt i deras liv, att de inte längre ens kämpar eller lider eller visar symtom på samma sätt som neurotikern.' De är normala inte i vad man skulle kunna kalla ordets absoluta mening; de är normala uteslutande i förhållande till ett totalt abnormt samhälle. Deras perfekta anpassning till detta abnorma samhälle är en måttstock på deras själssjukdom. Dessa miljoner abnormt normala människor lever lugnt i ett samhälle, som de inte skulle anpassat sig till, om de varit fullt mänskliga varelser; de hänger sig fortfarande åt 'individualitetens illusion', men i själva verket har de i stor utsträckning berövats sin individualitet. Deras anpassning utvecklar sig mot något som liknar uniformitet. Men 'uniformitet och frihet är omaka begrepp. Uniformitet och själslig hälsa likaså ... Människan skapades inte för att bli en automat, och blir hon en sådan har man förstört grunden för hennes själsliga hälsa.' "
Originalets titel: Brave new world revisited
Citat i citatet: filosofen och psykiatrikern dr Erich Fromm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar