Att lyckas innebär ofta att någon annan misslyckas. Det skulle inte behöva vara så, men i den tävlingsinriktade världen vi har idag så kan det bara vara en vinnare per säsong. Vare sig det gäller Idol, Robinson, Masterchef, Project Runway eller Top Model. Vi lär oss tidigt i skolan att den skötsamma studenten har en tydlig väg utstakad till högskola eller universitet. Den idrottspresterande kan bli proffsfotbollsspelare eller en högavlönad hockeyspelare.
Och när man misslyckas ska man tänka som skidåkaren Per Elofsson "Det är att bara att bryta ihop och komma igen". För det handlar alltid om att fortsätta tävla i den stenhårda konkurrensen. Idolsökande ger aldrig upp för de ska minsann komma igen nästa år och visa vad de går för. Men aldrig har de något budskap att komma med förutom sin egen önskan att lyckas och hur underbart det är att de vill stå i rampljuset. Barn och ungdomar leker att de är skådespelare eller artister. Och om jag inte lyckas själv så kan jag i alla fall skryta med att någon i min bekantskapskrets lyckats.
Detta handlar inte om avundsjuka för egen del. Jag vill inte alls stå i rampljuset och känna en enorm press på att prestera och leverera, som det så "fint" heter idag. Vi pratar om musikindustrin och filmindustrin och lånar ord och begrepp från industrin och affärsvärlden; processer, leverera, avslut, fokusera, och brand (personligt varumärke). I en konkurrensutsatt värld så får människan känna på det allt längre ner i åldrarna. Är det bra? Och för vem?
När vi människor aldrig riktigt får möjlighet att slappna av, för att vi utsätts för extremt många intryck, då skapar det en frustration inom oss. Som i sin tur kan skapa en depression och en besvikelse i att vad jag än gör, så är det inte tillräckligt. Och det är precis det som är nyckeln till att förstå samhällets konsumtionshets. Om någon vill säga emot, så varsågod. Men jag är säker på att orättvisan i samhället skapar ett massivt tryck, både inifrån och utifrån på samma gång. Livet som skulle vara vackert och befriande att födas till, har blivit till kalkylerande statistik.
Reklam blir information och information blir reklam. Jag blir ett varumärke utan mitt godkännande på Facebook, i min blogg, och bara genom att sända ett enkelt mail. En vän till mig, som nu bor i Skottland sade för många år sen då han läste på Handelshögskolan att en ny era hade inletts - kapitaliseringen av människan. Han sade det med en röst som gjorde att jag förstod att detta inte var några positiva nyheter. Kapitaliseringen av människan kan ha inletts då "humankapitalet" blev mätt utifrån det tayloristiska synsättet. Prestationer och arbetskvalité mäts för att management ska ha bättre kontroll över produktionen, vare sig det gäller tillverkning av fysiska produkter, tjänster eller mjukvara. Och konkurrensen är ju till för att vi konsumenter ska ha en bättre marknad där vi kan välja mellan det bästa utbudet. Tänk då på att det är vi (konsumenterna) själva som står i produktionsledet eller sitter på kontoret och ska bli mätbara.
I förlängningen ser jag ingen som helst skillnad mellan människan och djuren. Vi lever i en kapitalistisk rovdjursvärld och det går ut på att skaffa sig marknadsfördelar. En del försöker vara ärliga, andra lurar sina offer precis som lejonet på savannen som ska fälla en gasell. För vilken intelligent människa tror på att reklamen visar hela sanningen om ett företag? Du köper billiga kläder på H&M som tillverkats av kvinnor i Bangladesh, som jobbar 10-14 timmar per dygn, på en lön som du aldrig själv skulle godkänna. Eller så köper du en iPhone eller en iPad som är tillverkad i Kina på en fabrik där arbetare kliver upp på taket för att i sin egen desperation hoppa ner och ta livet av sig. Den meningslöshet de känner är ett bevis på att vår civilisation inte är friskare idag än under slaveriets och kolonialiseringens århundrade.
Nyliberalerna och laizzes-faire-förespråkarna talar om ett win-win-scenario för alla, och allt medan kemikaliska gifter och utsläpp från fabriker hotar det ekologiska systemets balans över hela världen. Rachel Carsons alarmerande rop i boken "Tyst vår" ekar fortfarande av tomhet, 40 år efter hennes publicering. För i vår strävan efter att bli miljömedvetna så säger många forskare nu att vi inte gör tillräckligt. Det räcker inte med att källsortera längre. Vi måste börja tillverka saker som håller längre, inte bara 10 eller 20 år, utan en generation eller två. Energiresurserna begränsas och kostnaden för att tillverka saker blir dyrare. Det kommer att bli dyrare att frakta varor runt världen. Få kommer att ha råd med resor till utlandet. Att ta sig från plats A till B kommer kanske att bli miljövänligt med elbilar, men även den energin kommer att bli dyr. Det råder redan stor efterfrågan på metaller som järn, koppar, guld, silver och andra mineraler som t.ex. fosfor som kanske är den mest betydelsefulla vid odling av grödor. Vatten kommer att bli väldigt eftertraktat. Aralsjön som ligger mellan Kazakstan och Uzbekistan har nästan torkat ut, p.g.a. konstbevattning till bomullsodlingar i omgivningen. En gång i tiden var Aralsjön det fjärde största innanhavet. Samma scenario kan man finna i USA när det gäller Coloradofloden.
Och i Östersjön har övergödning orsakat syrebrist som ger kraftigare algblomning som i sin tur minskar syretillgången. När syrehalten sjunker under två milliliter per liter slås allt liv på bottnen ut
En dyster framtidsvision hägrar om vi inte börjar att mentalt ta in och smälta de varningsrapporter som kommer in från hela världen. Och debattera. Och agera.
Det finns två skolor och förhållningssätt att angripa miljöproblemen på. Den etablerade miljöekonomin finns representerad vid en del nationalekonomiska institutioner och utgår från ett neoklassiskt ekonomiskt perspektiv. Det andra ideologiska synsättet är ekologisk ekonomi som motsätter sig den neoklassiska ekonomin.
Ekologisk ekonomi har därför ett tvärvetenskapligt förhållningssätt och ett helhetsperspektiv. För att en långsiktig hållbar ekologisk utveckling ska kunna ske, måste man integrera alla områden inom politik och näringsliv och inte se miljöfrågorna som ett delområde.
Det handlar alltså om miljö och ekonomi, två överlevnadsperspektiv som är den stora utmaningen för människan.
Har det någonsin funnits en viktigare fråga för människan?
Och för att inte bli helt förtvivlade i denna fars, så måste vi finna ljuset i denna komplexa utmaning. Först ska media ställas till svars. Om du inte kan se att media debatterar detta, sluta upp med att köpa och läsa den tidningen! Köp tidningar och läs bloggar och forum online som visar att människan är en varelse som tar ansvar för den värld som vi ska lämna över till de som är barn idag.
I en ekologisk ekonomi kommer inte marknaden att vara den kraft som formar våra tankar och framtidsvisioner.
Den dag TV börja visa en tävling där ekologiska system får tävla mot varandra, så kommer det aldrig finnas några förlorare. Den dagen kommer jag att börja titta på TV med nya ögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar